Åh vad jag älskar pyssel!
Gamingmama och Xboxflickan är frekventa pysslare och jag blir alltid så pepp efter att ha sett dem göra saker. Nu senast har tex Gamingmama skapat ett par iPhone-fodral med spelrelaterade motiv, exempelvis ett Gears-inspirerat fodral som hon slängt upp på tradera (och som jag hoppas vinna).
Själv sitter jag mest och spånar på inredning och dekorationer för tillfället. Det mesta kommer i slutändan bli spelrelaterat förstås.
Listan ser nu ut såhär:
Kaklet i köket är en skamfläck. Smutsvitt kakel med asful dekor på några plattor. Ska köpa dekorplast att täcka det smutsvita med.
I hallen ska jag fixa en fin hylla istället för den udda byrån
Ska bygga en bänk som jag tänkt ställa kattlådorna i. Kommer fungera som sittplats i hallen och hålla kattsanden borta från golvet.
Byta ut skrivbordet som används som arbetsbänk i köket, det tar på tok för mycket plats.
Tavlor ska målas och sättas upp i köket. Tänker mig 3 eller 4 Final Fantasy-monster i akvarell.
Hyllor i köket, exempelvis för mikron
Sänggaveln ska äntligen byggas och fixas.
Ujuj, mycket att göra! :D Men det är så himla roligt att pyssla, bygga, måla och fixa. Har ni nån inredningsdetalj ni fixat som ni är nöjda med?
Nu ska jag återigen sätta mig i soffan och spendera ännu ett par timmar med The Saboteur. Vad spelar ni just nu?
Fallout New Vegas! Trailer släppt… och jag är inte ett dugg klokare. Den sa inte mycket annat än att New Vegas är en återuppbyggd stad. Men de fick med död och en läskig snubbe också.
Jag älskar Fallout 3, totalälskar det. Med ett par moddar är det ett galet bra spel som jag fortfarande inte sett allt i.
New Vegas är ett nytt spel av några av de som skapade Fallout 2. Det är byggt på samma grund (spelmotor, spelmekanik) som Fallout 3 och kommer därmed säkert bli beyond awesome, BE-AWESOME!
Chime är ett nytt spel, skapat av Zoë Mode, som nu finns ute på Xbox Live Arcade. Det är vackert, kul och framför allt mer än ett spel.
Chime är det första spelet att publiceras av OneBigGame (och dess partners), en utgivare som ger vinsten till välgörenhet (bland annat Save the Children, känt som Rädda Barnen här i Sverige)
OneBigGame raises funds for key children’s charities. We do this by distributing and selling games.
You can help out by buying and playing our titles!
When you download and play our games, you not only have a great time – you’re also spending your money to help less fortunate children from around the world.
Or as we like to say, ‘Play, so others can‘.
Fint va? Förhoppningsvis blir det här en stor grej med många spel under vingarna.
Men, för att det ska vara värt att köpa spelet och inte bara ge pengarna rakt av till välgörenhet så ska det ju vara ett bra spel också. Det är det!
Chime är ett pusselspel som går ut på att göra fyrkanter med tetrisliknande block. Beroende på var du placerar dina block så påverkas även musiken på olika sätt, det är väldigt vackert när man väl inser att det var ens block som orsakade den där härliga lilla melodislingan.
Man skapar alltså fyrkanter på minst 3×3 rutor och genom att göra det fyller man också spelplanen och får bonuspoäng. Det är svårt att beskriva spelet trots att det egentligen är himla simpelt. Det finns en testversion ute så det är bara att ladda ner och prova istället!
Musiken är visserligen inte något jag skulle ha spelandes här hemma i andra fall, men den passar spelet. En enda låt är medelmåttig, de andra riktigt fina.
Så Chime är ett riktigt fint pusselspel som både jag och sambon spelat en hel del idag. Jag insåg efter mitt första spelpass att jag spelat i en och en halv timme. Jag trodde att jag spelat max hälften så mycket. Så kan det gå.
Ja! De finns ju också, tillsammans med de kurviga kvinnorna som jag skrev om för två inlägg sedan.
Först och främst måste jag säja att nej, jag har inte lika mycket problem med machomännen/muskelsnubbarna som med kvinnorna. Hemskt va?
Låt mig förklara:
I fightingspel är det hyfsat vanligt att kvinnorna är kurviga med smala midjor och ben som pinnar. Ja, pinnar för att vara starka fighters alltså. Männen däremot är muskulösa snubbar som ser ut som att de verkligen kan slå ner någon. Varför ska jag då klaga på muskelmännen i fightingspel när de faktiskt känns mer verklighetstrogna?
Varför ser inte fler kvinnliga fighters ut som Chun-Li? Muskulösa ben som ser ut som att de kan sparka sönder revbenen på någon. För att vi bara vill ha dockliknande ögongodis, heter det. Pöh.
Sen har vi soldaterna. Det är de som får mest skit av manliga spelare när kvinnliga spelare drar upp kvinnosynen i spel.
”Jamen Marcus Fenix tex! Hur får den bilden oss män att känna oss tror du!?” säger de.
Men Marcus och många andra som tas upp i dessa exempel är ju elitsoldater. Mer än så oftast. De slåss för världen och de är gjorda för det!
Hur trovärdigt är det egentligen med en pinnsmal snubbe utan muskler eller lönnfet medelålders man som kan göra allt det som Nathan Drake kan, exempelvis? Nej, inte speciellt trovärdigt. Precis lika lite som att en kvinna byggd som Lara Croft kan klättra i berg som hon gör.
Däremot kan jag förstå att många kan se det som jobbigt när man ser alla dessa perfekt musklade fotomodeller i helt normala situationer. I spel där det inte handlar om action och bergsklättring borde de lite ”mindre perfekta” komma fram mer. Jag älskar när karaktärer går ifrån vad som anses vara snyggt och sexigt i massans ögon. De som ser ut som vi riktiga människor gör…
Förresten är Marcus Fenix inte så överdriven som han ser ut. Läs Gears of War-böckerna, och se Marcus och hans vänner med helt andra ögon.
Jag har en liten spelsvacka igen. Slöspelar mest Dragon Age Origins med karaktären på bilden, en lite egensinnig magiker. Jag tycker att spelets början är förbannat tråkig. Origins-historierna är så linjära så att efter ett par genomspelningar (pga att karaktärens utseende stört mig exempelvis) så är jag mest bara trött på dem. Jag ska inte ens dra upp vad jag tycker om Ostagar, BLÄ!
På tal om Ostagar så kom ju det försenade Return to Ostagar i fredags. Snacka om att BioWare satte sig själva i skiten där. Först säger de att den ska släppas 5:e, men strax innan så är den försenad till okänt datum. Sedan följer en månad av förvirring då de två gånger påstår sig ha det färdigt och påväg, men i sista stund drar tillbaka det. Spelarna får knappt någon info alls om vad som orsakar en sådan försening på en liten DLC, och BioWare kan inte svara på varför de lovar och lovar att det ska komma utan att egentligen veta.
Inte nog med det. Return to Ostagar fanns en stund tillgängligt på Xbox 360, men med en bugg som gjorde att ens Specializations blev konstiga. Detta har nu fixats och i veckan kom både PC- och 360-versionen ut officiellt. PS3-spelarna får återigen känna sig åsidosatta.
Självklart så var inte Return to Ostagar värd denna väntan. En liten DLC med en prislapp på drygt 3€ ska man dock inte klaga på för mycket, och om man är mitt i en DAO-genomspelning så kommer de nya prylarna väl till nytta. Annars var det mest bara trist stridande och inte alls någon dialog att tala om, vilket gör mig lite ledsen. DAO’s dialoger är vad som gör spelet till ett bra spel.
Förutom DAO skapar jag vinyler i Forza 3, samlar Pokémon på min DS och slöspelar WoW, men inget djupt precis.
Jag har köpt Bayonetta. Jag tror att jag kommer att tycka att det är himla skoj att spela, med undantag för de allra värsta inzoomningarna på huvudkaraktären när hon skrevar med benen, möjligtvis.
Jag har i regel inte något emot snygga kvinnliga karaktärer, och jag ser tex inte Lara som någon sexsymbol. Jag ser en kvinna som har lite för stora bröst för att kunna klättra omkring i ruiner med lätthet, men i övrigt är hon mest en kurvig och vältränad kvinna med kvickt huvud. Faith från Mirror’s Edge är lite mer realistisk för sin roll. Med tanke på hur hon lever är hennes smala kropp inget konstigt, hon är vältränad… och hon har små bröst som inte är i vägen.
Dock håller inet alla med om att hon ska se ut som hon gör, och en koreansk spelare postade en omgjord version. En ”det här är vad asiater vill se”-bild.
Via länken kan man se bilden, och en kommentar från Farrer på DICE som är ledsen över förändringen. Han förklarar att de gjorde Faith som hon är för att hon skulle kännas realistisk och passande för rollen hon har. Jag tycker att de har lyckats och det är synd att folk kommer och påstår att det skulle vara bättre om hon såg ut som ett storbystat barn. För det tycker jag att hon gör på den omgjorda bilden.
Allt som allt, när det kommer till kvinnliga karaktärer så kan jag mycket väl uppskatta snygga sådana, även storbystade sådana… men när det går så långt att all reklam om spelet handlar om skrevande ben, megastora studsande bröst, nakenhet och vulgära saker trots att spelet egentligen är ett kul äventyr eller hack and slash, så känns det obehagligt.
Men det är inte bara kvinnor som orsakar uppståndelse, machomän har också sin plats i gamingmedia. De tar jag däremot en annan dag för nu är min tid här ute :)
Dags att krypa ner i sängen med en bok och varm choklad!
Nu har jag även bockat av Oblivion på listan. Efter flera hundra timmars spelande tog jag mig för första gången igenom huvudstoryn och Fighters Guild. Belönades med 1000 achievementspoäng och ytterligare ett avklarat spel.
Man kan ju diskutera om huruvida ett spel som Oblivion är avklarat innan man gjort 100%, men jag orkar verkligen inte göra mer i min 360-utgåva. Tycker faktiskt inte att spelet är särskilt bra till Xbox 360. Eller jo, det är bra, men inte mycket mer än så. Jag har nämligen Oblivion till PC också, med ungefär 30 moddar är det ganska mer finslipat. Kontrollerna är dessutom bättre till PC då alla gånger man måste fara fram på kartan i 360-versionen tex gör mig alldeles tokig eftersom det går så segt. Speciellt eftersom Oblivion mest handlar om att ta sig någonstans.
Nåja, Oblivion var… inte speciellt episkt, tyvärr. Jag har skjutit upp huvudstoryn på tok för länge för att känna mig nöjd över att ha klarat det. Nåja, nu är det gjort och Oblivion kommer fortfarande att spelas länge i det här hushållet. Dock inte lika mycket som Morrowind.
På datorn har jag återigen försökt ge mig på Mass Effect och har faktiskt lyckats glömma det där djupa hålet. Istället för att kolla ner i det och svettas över aktumet att hålet verkar bottenlöst, så tar jag mig fram på stigen som går längs kanten, utan att titta ner. Att spela spelet så gör det mindre krångligt, även om mina karaktärer säkert kommer bli långt ifrån bra. Hah! Men det gör inget, för när jag lärt mig saker och ”tränat” genom att spela igenom det en gång på datorn så ska jag göra en karaktär i 360-versionen som får bli den sparfil jag har inför tvåan… för nog fan vill jag ha tvåan ändå.
Utöver det har jag precis börjat på X-Men Origins: Wolverine och det är riktigt kul. Blodiga strider, samlande (yay) och överdrivna sekvenser. Grejt! Bra uppvärmning inför Dantes äventyr i helvetet.
Jag har också hoppat av Spelbloggen, faktiskt. Jag känner mig inte alls lika motiverad längre, Spelbloggen stressar mig mest. Dessutom borde jag hålla mig borta från allt vad gratis nya spel heter, iaf till dess min lista är mer överskådlig. Så, mer av mig i denna blogg istället, hurra :D
Ja! Det här med att klara spel går ju rätt så bra.
I förrgår fick jag se eftertexterna i Assassin’s Creed 2. Jag hade spelat väldigt långt men fått en svacka och lagt undan spelet. Plockade upp det och körde klart, vilket var helt fruktansvärt kul och intressant. Ett spel på min topp 32009. Samtidigt som eftertexterna rullat förbi fick jag även den allra sista achievementen, gjorde en riktig 100%-genomspelning med andra ord! Jag tycker att jag var lite tuff som lyckades med alla achievement på en och samma runda ;)
Nåja, idag klarades även Bioshock ut. Jag är så himla arg på mig själv över att jag inte tagit tag i det här spelet tidigare! Jag köpte Collector’s Edition och allt, men spelet har knappt suttit i 360′n en endaste gång. Köpte Bioshock 2 via Steam och fick första spelet med på köpet, så nu gav jag mig fan på att spela!
Efter att ha spelat bara några minuter insåg jag att jag missbedömt Bioshock. Jag trodde att det var en vanlig shooter men det var ju snarare likt Silent Hill! Alla dessa otroligt läskiga ljud man inte för sitt liv kan lokalisera. Det skrämmer vettet ur mig… och jag älskar det!
Jag sträckspelade i princip Bioshock från igår eftermiddag till nu, med ett enda stort avbrott (för sån där tråkig sömn) och små andningpauser på max fem minuter styck ett par gånger :D Så sjukt atmosfäriskt spel, och precis min sorts spel också. Läskigt, vackra miljöer, coola fiender (Big Daddy) och svårighetsgraden (som i princip är obefintlig om man inte stänger av återupplivningsfunktionen) passar mig perfekt. Men, nu när jag spelat det i min egen takt utan irritation över att dö eller över laddningstider så ska jag faktiskt ge mig på den allra tuffaste svårighetsgraden. Quickload, du kommer bli min bästa vän :3
Har jag några fler spel i min ospelat-lista som jag bara måste spela helst nu på en gång?
Kikade in hos Ariez en sväng och hittade där en något ”gammal” (Juni 2009) video om det här med spel, tjejer och varför killar är majoriteten av gamers. Den var så otroligt klockren så jag måste bara dela med mig av den jag med.
Jag ljög i mitt förra inlägg!
Dragon Age var ju inte alls det första spelet jag klarade i år! Fahrenheit spelades för första gången och klarades 8/1 så det är årets första avklarade spel :)
För övrigt ett väldigt intressant spel som fick mig att nästan sträckspela det. Har det till Xbox sedan tidigare men gillade inte alls kontrollen och gav upp redan i början av spelet. Skaffade det till PC under Steam’s rea och tyckte riktigt mycket om det. Quick Time Events är mycket lättare på PC :D
Vad spelet också gjorde var att få mig sjukt peppad på kommande Heavy Rain som jag varit rätt så milt intresserad av tidigare.
Jag spelade en del Killzone 2 igår, och insåg att jag fick lägga till en ny ”tag” i min lista. ”Avslutat” är spel jag känner att jag spelat nog mycket av för att recensera, men inte velat spela till slutet. Jag spelar till dess det inte känns så intressant längre och läser sedan om spelet på internet för att se om någon förändring sker efter punkten där jag slutade. Vad tycker ni om detta? Är det helt horribelt att inte se slutsekvensen innan man recenserar ett spel, eller tycker ni som jag att man kan ge en bild av spelet efter drygt halva (väldigt beroende på vad för typ av spel)?
Jag kan ta Gears som exempel i och med att det är en annan shooter. Där bildade jag mig en uppfattning om hur spelet var redan under första timmarna, och detta satt kvar spelet igenom. Nåja. Recensionen går att läsa på Spelbloggen! (Länk till höger för jag är lat)
Publicerat av Ina 
